Vid en toppröjning kapas stammarna på de träd som skall bort på halva höjden. De kapade träden skjuter många nya skott under kapstället, det är dessa skott som älgen verkar vilja beta då dessa skott har ett bättre näringsinnehåll och kanske mindre av de ämnen som träden producerar för att skydda sig mot betning.
I en första jämförelse med konventionellt röjda planteringar halverades betesskadorna i det toppröjda planteringarna under de första två säsongerna.
Träd som lämpar sig för toppröjning är: tall och björk men även ek, sälg, ask och asp går bra.
Lämplig höjd är mellan två till fyra meter och tiden under senvintern eller tidig vår. Om toppröjningen inte sker i planteringar kan man toppa träden flera gånger för att hålla dem i lämplig beteshöjd.
Tall:
Lämna två – tre grenvarv med gröna barr, har tallens kvistrensning gått för långt är det inte meningsfullt att toppröja.
Vårtbjörk / glasbjörk:
Toppning av björk fungerar bäst när det är högt betestryck, lämna två till tre grenvarv med friska kvistar.
Sälg, vide, ek och asp:
Dessa träd skjuter nya skott direkt vid stammen, toppningen ger i regel bra skottproduktion.
Asp:
Ofta räcker det att kapa toppskott som vuxit ur beteshöjd.
Ett toppröjt bestånd producerar 250 kg viltbete / år och ha.
Röjningstips:
Anpassa röjningen till betestrycket, röj i brösthöjd och låt huvudstammarna få ett försprång på en meter. Undvik att rörja bort de begärligaste foderväxterna som sälg, asp, rönn, ek med flera,
Förekommer det långa årsskott på rönn, asp och sälg är betestrycket förmodligen lågt, toppning behöver bara utföras på de mest begärliga trädslagen.
Försenade lövröjningar som inte kan toppas bör röjas oktober till mars, då erbjuder de nedröjda stammarna vinterbete.
Röj efter skottskjutningen, toppröjning på vintern ger röj-stammar med högre höjdtillväxt.
Källa: Skogsstyrelsen / SLU.